Jomen när jag vill formulera och uttrycka känslor laddar jag upp en bild på två män utklädda till enhörningar?!
Hejsan Dagboken! Idag har det varit en solig dag... på P2- 2010!!! HAHAH, HIGH Fckn FIVE!! Asbra jobbat tjejer!! Va? Alltså, skaru sova i min säng eller? Äre chill? hu?
Huva huva.
Idag har det varit ungefär varierande 13-17 grader här hemma. Var tog sommaren vägen? Den väntar där borta runt hörnet! Hörnet i fråga är ungefär 5 månader långt och kommer suga min must ur mig!! Då menar jag endast färgmässigt, livsmässigt är hösten/vintern berikande på många sett! :
Det snöar för första gången på ett år
Det är jul första gången på ett år
Det blir ett nytt år för första gången någonsin
Man kommer plötsligt ihåg hur det kändes att frysa om tårna
Handkräm är en ständig tanke
Sjalar/halsdukar måste tvättas. (därför att dem används(för en gångs skull))
Alla färgglada kläder är rena
Alla gråa, svarta, vinröda och mörkblåa kläder är alltid smutsiga
Vinterjackan är för liten, i år igen
Hur är vintern för dig? Jag kan ju försöka gissa mig en till en hypotetisk-snitt-vinter för mina läsare, menne jag känner mig inte såpass mottaglig.
Annars kan jag väl bara tillägga att det är fent o så fent att vara levande!
Dagens citat; Du lever endast i sekunden. Och sekunden är nu och nu och nu
söndag 29 augusti 2010
fredag 27 augusti 2010
Idag har jag funderat en massa om viktiga saker.
Jag menar vi lever endast nu, denna sekund. Så kommer det vara förevigt. Alltid fångade i den här sekunden. Och vill vi inte då varje sekund göra något vi vill?
Jag har brottats med mig själv om vägen dit är lika viktig, och om det är den som gör saken i fråga viktig?
Jag känner att det här med tråkigt/kul kan jämföras nästan på lika villkor. Man kan ju inte ha kul om man inte ha tråkigt emellanåt? Dock har jag aldrig tyckt så.
Hur känner jag då inför viktiga saker? Jo, jag känner att jag är påväg- och det är jäkligt gött det med
Jag menar vi lever endast nu, denna sekund. Så kommer det vara förevigt. Alltid fångade i den här sekunden. Och vill vi inte då varje sekund göra något vi vill?
Jag har brottats med mig själv om vägen dit är lika viktig, och om det är den som gör saken i fråga viktig?
Jag känner att det här med tråkigt/kul kan jämföras nästan på lika villkor. Man kan ju inte ha kul om man inte ha tråkigt emellanåt? Dock har jag aldrig tyckt så.
Hur känner jag då inför viktiga saker? Jo, jag känner att jag är påväg- och det är jäkligt gött det med
torsdag 19 augusti 2010
Jag har länge (4 dagar, 5 idag) funderat över tomhet. Kanske inte denhär materiella, eller den kanske är något materiell eftersom den är konkret. Fast tomheten beträffar människor.
Jag har nog aldrig provsmakat riktig saknad.
Jag har nog aldrig insett att kärlek på avstånd har bieffekter.
Saknad. Tomhet. De två behöver inte vara mates, eller?
Kan saknad och längtan tvärtemot vara upplyftande och roligt?
Min saknad är bitter, brutal och desperat. Den hämmar allt jag gör och integrerar med alla mina andra känslor. Det är som en lång spiral av sammanlänkade reaktioner. Och så kom den där saknade och satte allt ur spel. Nytt level, upgrade.
Saknad försätter verkligheten i ett taskigt läge. Ingenting man gör känns riktigt närvarande. Man lever mer i minnen än i stunden. Ska man ilsket förbanna sin distanserade inställning, eller ska man ursäkta den för läkning?
Jag försöker ta ställning, för min egen skull. Hittills är den ursäktad. Av omgivningen fortfarande accepterad. Men hur kommer det gå sedan? Jag vet att den kommer anta en annan form, troligtvis som något som stärker, men dittills? Vill jag slösa bort timmar, på att sakna något som var, som finns som kommer?
Jag skriver detta inlägg endast som analysering av en kollektiv känsla som vi känner. Vi tillsammans, och det är ju det som är grejen. Att den är gemensam, det är det som får mig att tro att vi kommer att klara det. Vi får på någevis leva lite mer av varandra. Det är destruktivt, men vad annars ska vi göra? Jag orkar inte ta en annan väg.
Jag har nog aldrig provsmakat riktig saknad.
Jag har nog aldrig insett att kärlek på avstånd har bieffekter.
Saknad. Tomhet. De två behöver inte vara mates, eller?
Kan saknad och längtan tvärtemot vara upplyftande och roligt?
Min saknad är bitter, brutal och desperat. Den hämmar allt jag gör och integrerar med alla mina andra känslor. Det är som en lång spiral av sammanlänkade reaktioner. Och så kom den där saknade och satte allt ur spel. Nytt level, upgrade.
Saknad försätter verkligheten i ett taskigt läge. Ingenting man gör känns riktigt närvarande. Man lever mer i minnen än i stunden. Ska man ilsket förbanna sin distanserade inställning, eller ska man ursäkta den för läkning?
Jag försöker ta ställning, för min egen skull. Hittills är den ursäktad. Av omgivningen fortfarande accepterad. Men hur kommer det gå sedan? Jag vet att den kommer anta en annan form, troligtvis som något som stärker, men dittills? Vill jag slösa bort timmar, på att sakna något som var, som finns som kommer?
Jag skriver detta inlägg endast som analysering av en kollektiv känsla som vi känner. Vi tillsammans, och det är ju det som är grejen. Att den är gemensam, det är det som får mig att tro att vi kommer att klara det. Vi får på någevis leva lite mer av varandra. Det är destruktivt, men vad annars ska vi göra? Jag orkar inte ta en annan väg.
fredag 11 juni 2010
söndag 9 maj 2010
hm. jag var så förbannat arg, och det är just i de förbannade ögonblicken av livet man tror sig inse vad som är viktigt. Pengar? Nej, sa min arga hjärna.
3 saker dök upp, som jag numera räknar som mina drömmar som ska uppfyllas.
Jag har dessutom kuggat på att plugga. Anders får hålla tummarna att det huvudtaget blir ett so arbete. Han håller de nog ganska hårt.
måndag 29 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Avgudar du klassisk musik placerar jag dig i ett av mina mindre värda fack. Jag älskar riktigt bra körmusik, eller riktigt bra klassisk. Det är som att bada bubbelbad med själen. Just nu ber jag för att Julia ska lyckas med sin premiär på Jesus Christ Superstar.
Imorse trodde jag att någon hade aborterat min buss, bara för att jäklas med mig.
Det var bara det att jag hade kollat på fel klockslag. Aha - insikt.
Jag skulle ringa idag och kom till Konsum. Människan svarar verkligen aldrig.
Imorse trodde jag att någon hade aborterat min buss, bara för att jäklas med mig.
Det var bara det att jag hade kollat på fel klockslag. Aha - insikt.
Jag skulle ringa idag och kom till Konsum. Människan svarar verkligen aldrig.
Hej alla jordens människor och folk
Det är vi som är media
scart
Just nu då, så har jag druckit lite Brämhults som jag köpte. Han i kassan tyckte som vanligt att jag var väldigt nyttig. Sen sprang jag först överallt och ingenstans; Waynes, Bianco, Mc donalds. Och till sist rushade jag som EN JÄVLA DÅREEEE till bussen som jag fick syn på 300 m innan stationen. Då fick jag utnyttja min skills som panikslagen-rushande-rysk-modell.
Annars har jag tränat twice idag - laddar för ridningen imorgon. Vi ska göra någon dressyrövning som ser ut som ett stickningsmönster.
Jag har kommit på det brillianta faktumet att mina hjärna är ytterst observant.
Franskaglosor åker ut och in ur hjärnan - men prishöjning på McFlurry senaste åren är inpräntat. Också att Alex håller på att lära sig spela Angelina, och jag tyckte det var wannabe Andreas bara för att jag är så insatt. Jag menar han får väl spela vad han vill? Varför vill min hjärna lägga sig i?
Det är vi som är media
scart
Just nu då, så har jag druckit lite Brämhults som jag köpte. Han i kassan tyckte som vanligt att jag var väldigt nyttig. Sen sprang jag först överallt och ingenstans; Waynes, Bianco, Mc donalds. Och till sist rushade jag som EN JÄVLA DÅREEEE till bussen som jag fick syn på 300 m innan stationen. Då fick jag utnyttja min skills som panikslagen-rushande-rysk-modell.
Annars har jag tränat twice idag - laddar för ridningen imorgon. Vi ska göra någon dressyrövning som ser ut som ett stickningsmönster.
Jag har kommit på det brillianta faktumet att mina hjärna är ytterst observant.
Franskaglosor åker ut och in ur hjärnan - men prishöjning på McFlurry senaste åren är inpräntat. Också att Alex håller på att lära sig spela Angelina, och jag tyckte det var wannabe Andreas bara för att jag är så insatt. Jag menar han får väl spela vad han vill? Varför vill min hjärna lägga sig i?
Har just skrivit klart ungefär allt jag kunde komma på om konvexa speglar. Missade dock huvudpoängen, hur de fungerar .. -.- Skulle ringt någon om det inte var för att jag inte visste hur personen i fråga reagerar. Annars är lite pepp, ska läsa på sista timmarna här nu. Sedan drar jag in till staden (ska försöka äta något innan) sen efter är det väl antingen spontanhälsning på någon vän, eller så drar jag hem och pluggar igen. Men som sagt bör jag plugga på lite om politikfanatik innan jag hoppar på bussen.
Har en väldigt fancy bild på mig pratandes i min hata/älska telefon
den sista bilden är en monumental hyllning till att man ser den sidan man vill se. Jag föredrar höger i det fallet.
den sista bilden är en monumental hyllning till att man ser den sidan man vill se. Jag föredrar höger i det fallet.onsdag 24 mars 2010
känslan jag har just nu grundar sig endast på vad jag gör - inte det jag inte gör. Eller det är tudelat. Både och tror jag. Men hur som helst känner jag mig som ingen ska behöva känna sig: överflödig, självklar, missförstådd, efterhängsen, paranoid, knäpp, knäpp, galen, helt skum, själv-skjutare-i-foten, upprepande gånger av det förra ordet. Vet du vad jag tänker göra? Jag tänker fan göra alla mina jävla arbeten. Nu. Bara för att utomstående händelser är och förblir några timmar till olösta och desperat gråtfärdiga. Nu när man är mitt i det får man inget perspektiv. förutom vissa sekunder av visdom då jag hånskrattar mig själv, vilket stöd.
söndag 14 mars 2010
måndag 8 mars 2010
lördag 6 mars 2010
söndag 28 februari 2010
Jag kan inte låta bli att tycka att det ändå är ganska chill och sitta och lyssna på jazz, för en gångs skull inte vara konstant hungrig, inte smsa med en endaste jävel, allt är varmt, mitt ansikte ser ut som en urlakad tungmetall - men det är liksom lite soft iallafall!
Sen fick jag en tillfällig flashback till någonstans runt min födelsedag förra året, då jag grät i utklädd till mus, man är så avskalat vacker när man gråter, men det är redan känt faktum.
Chokladglassen som skulle komma till mig kom inte. Den ligger kvar uppe på värdelösa lidl och bidar sig tid.
Till intresseklubben (för jag orkar verkligen skriva ett vettigt inlägg..) jag har en blå VILA kofta som jag aldrig använder, jag har en 5 strlkr för stor jeansjacka, och planerar att mörda mina jeans.
VARFÖR SKA DU MÖRDA DINA JEANS? Dels för att de är för korta, och för att jag behöver en anledning att köpa ett par nya.
Men ta det lugnt, ett par lik-jeans är mycket användbara, faktum är att jag misstänker att de kan bli ännu snyggare som shorts.
Dagens sanning/visdom: Ehm. Hmm.. Om det är plusgrader efter två månaders snöoväder gör man gott i att titta upp om man vistas utomhus. Rasrisken ni vet.
Sen fick jag en tillfällig flashback till någonstans runt min födelsedag förra året, då jag grät i utklädd till mus, man är så avskalat vacker när man gråter, men det är redan känt faktum.
Chokladglassen som skulle komma till mig kom inte. Den ligger kvar uppe på värdelösa lidl och bidar sig tid.
Till intresseklubben (för jag orkar verkligen skriva ett vettigt inlägg..) jag har en blå VILA kofta som jag aldrig använder, jag har en 5 strlkr för stor jeansjacka, och planerar att mörda mina jeans.
VARFÖR SKA DU MÖRDA DINA JEANS? Dels för att de är för korta, och för att jag behöver en anledning att köpa ett par nya.
Men ta det lugnt, ett par lik-jeans är mycket användbara, faktum är att jag misstänker att de kan bli ännu snyggare som shorts.
Dagens sanning/visdom: Ehm. Hmm.. Om det är plusgrader efter två månaders snöoväder gör man gott i att titta upp om man vistas utomhus. Rasrisken ni vet.
efter mitt senare inlägg gick min dag utför. In och ut ur john blunds land vaknade jag sedan upp och upptäckte att jag var magsjuk. Hemska sjukdom. Det positiva är att jag mår mycket mycket bättre nu! Men efter ett dygn i denna härjande sjukdomens land såg jag ut såhär;
Jag vet inte om det är en så rättvis vinkel, men jag ser verkligen ut som ett BENRANGEL!
Och jag är enormt hungrig, men jag vågar inte äta för jag är rädd att jag inte ska få behålla det.
Jag hade en väldigt feberdrabbad dagdröm igår om att min mage sjöng Should I stay or should I go? Alltså maten, ja, ni fattar.
Annars är jag otroligt sällskapssjuk, mest beroende på att jag knappt fått gå närmre än två meter till någon det senaste dygnet.
Lutar åt att närmsta timmarna fortsätter i exil, och träningen imorgon är borträknad. Magsjuka är verkligen en av de mest energitagande sjukdomarna. Helt sjukt, att man sitter på en golv med en kall handuk mot pannan, men inte orkar sitta upprätt.
Men nu är jag neutralt glad och har dammat mitt rum, specifik sjukdomsyssla som man inte ska behöva göra.
Skulla ringa och övertyga pappa att köpa chokladglass till mig. Vi bor vid värdelösa Lidl, så det finns varken hägendazs eller ben & jerry. Choklad får duga så länge.
TJAO
lördag 27 februari 2010
Jag undrar just på en sak.
Igår var en av de dagarna som var bra men slutade mindre bra. Och då menar jag slutet. Verkligen minuterna innan jag somnat, inte dessförinnan.
Förut tyckte jag i omgångar att mitt liv var perfekt. Jag hade bra relationer med nästan alla mina kompisar, gjorde sakar jag aldrig trodde jag skulle våga, mådde bra, sov bra allt var bra.
Sen i omgångar tyckte jag att mitt liv var mindre bra. Skolan äter upp mig, alla krav på perfektion och allt det som tidigare gått bra var inte längre bra utan måste nu bli bättre.
Kompisar som man tidigare skrattat, lekt, improviserat fram fina minnen måste nu uppgraderas.
Skolan - resultaten måste hålla i sig. MVG en gång så ses det som en förlust att halka ned ett snäpp. Eller tvärtom så får omgivningen en bekräftelse om att jag är mänsklig.
Men vill jag vara mänsklig? Eller vill jag leva livet där lyckan grundar sig på resultat, eller det som hänt? Ska jag bli lycklig för att jag lyckats underhålla min kompis så denne kiknar av skratt, eller ska jag bara vara i stunden? Jag håller på det senare, för man kan inte hålla på och jämföra olika epoker i ens liv med varandra.
Om jag kunde det då borde jag väl kunna det nu. Om jag kunde det då (när jag var mindre) borde jag väl göra det bättre nu? Nej, inte alls. Så fel. Livet ska inte grunda sig på resultat!! Inte ens att man är nöjd över att man drog något roligt skämt som fick alla att skratta. Resultat slutar i prestationsångest. Personlig slutsats. Men om man hela tiden är HÄR och NU blir det ju aldrig något att jämföra med, right?
Det jag egentligen ville skriva var att jag får tillfälliga kvällsdepressioner, vida känt. Av mig det vill säga.
Ni vet när man är riktigt ledsen, man blinkar, blinkar, blinkar för att det inte ska rinna ut något tecken på instabilitet eller svaghet. Men ni vet också hur befriande skönt det är när man bara kan slänga sig i rätt famn, där man får gråta. Att hulkande få hålla på och slita upp och reparera sig själv på obestämd tid. Med rätt person. Avgörande faktum.
Jag blir så ledsen över småsaker som samlas i klump. Och det värsta med det är att man egentligen inte har något main reason varför man är ledsen. Hur ska man göra?
Gå vidare, hoppa över att bry sig över saker som egentligen är som tre svarta sandkorn i en vit öken?
Det känns faktiskt som om det är det bästa alternativet. För småsaker är just småsaker, vi bara inte ser det när vi är inuti småsaker.
Igår var en av de dagarna som var bra men slutade mindre bra. Och då menar jag slutet. Verkligen minuterna innan jag somnat, inte dessförinnan.
Förut tyckte jag i omgångar att mitt liv var perfekt. Jag hade bra relationer med nästan alla mina kompisar, gjorde sakar jag aldrig trodde jag skulle våga, mådde bra, sov bra allt var bra.
Sen i omgångar tyckte jag att mitt liv var mindre bra. Skolan äter upp mig, alla krav på perfektion och allt det som tidigare gått bra var inte längre bra utan måste nu bli bättre.
Kompisar som man tidigare skrattat, lekt, improviserat fram fina minnen måste nu uppgraderas.
Skolan - resultaten måste hålla i sig. MVG en gång så ses det som en förlust att halka ned ett snäpp. Eller tvärtom så får omgivningen en bekräftelse om att jag är mänsklig.
Men vill jag vara mänsklig? Eller vill jag leva livet där lyckan grundar sig på resultat, eller det som hänt? Ska jag bli lycklig för att jag lyckats underhålla min kompis så denne kiknar av skratt, eller ska jag bara vara i stunden? Jag håller på det senare, för man kan inte hålla på och jämföra olika epoker i ens liv med varandra.
Om jag kunde det då borde jag väl kunna det nu. Om jag kunde det då (när jag var mindre) borde jag väl göra det bättre nu? Nej, inte alls. Så fel. Livet ska inte grunda sig på resultat!! Inte ens att man är nöjd över att man drog något roligt skämt som fick alla att skratta. Resultat slutar i prestationsångest. Personlig slutsats. Men om man hela tiden är HÄR och NU blir det ju aldrig något att jämföra med, right?
Det jag egentligen ville skriva var att jag får tillfälliga kvällsdepressioner, vida känt. Av mig det vill säga.
Ni vet när man är riktigt ledsen, man blinkar, blinkar, blinkar för att det inte ska rinna ut något tecken på instabilitet eller svaghet. Men ni vet också hur befriande skönt det är när man bara kan slänga sig i rätt famn, där man får gråta. Att hulkande få hålla på och slita upp och reparera sig själv på obestämd tid. Med rätt person. Avgörande faktum.
Jag blir så ledsen över småsaker som samlas i klump. Och det värsta med det är att man egentligen inte har något main reason varför man är ledsen. Hur ska man göra?
Gå vidare, hoppa över att bry sig över saker som egentligen är som tre svarta sandkorn i en vit öken?
Det känns faktiskt som om det är det bästa alternativet. För småsaker är just småsaker, vi bara inte ser det när vi är inuti småsaker.
torsdag 25 februari 2010
krabba tjena hallå!
Jag ska börja träna en gång varje dag, fuck the winter. Jag ska!!!
Jag är såå peppad att bli bättre!! Moroten, som är varm, är hemlig och kanske inte ens blir av - men det är så bra för att vara sant, så nu jöklar blir det tränas av!!
Imorgon är det beep-test igen, så vi börjar väl där antar jag.. (spyr)
HEJA SVERIGE! Guldet igår? Det gav mig en skuld på tre pussar. Måste betala av skulden imorgon.
Övrigt imorgon; Andreas fyller år! Var så upptagen av det att jag glömde att min brorsa fyllde år..
Ridning, jag har längtat! Måste också komma ut till Johanna snart, där jag faktiskt har öppet erbjudande om att få va med och hjälpa till, tom rida!
Gårdagens konsert var grymt rolig, som alltid! Pepp inför nästa med AF:s flickkör. Smyglyssnade idag. No comments.
Konstaterade också att jag är snygg.
Manboy. Haha. Internt skämt mellan två töser.
Jag har också glömt att duscha efter träningen, så mitt svett har antagligen torkat in och ligger där och fiser sig ljummen tillsammans med ingenting. Duschen nästa!
(Träningen idag; Per var sjuk :( Men vi hoppade höjden iallafall, klarade 1.37-38, rev 1.40. Måste börja klaffa med min omgjorde flopp/sax stil. Sprang 4x200 3x100. Månsteg, utfall (jobbigt!) stretch. Ville springa mera, men tror ärligt att jag skulle behövt lite pushande för att göra det. I verkligenheten)
Teknikprovet gick; mycket text. ö. Ja. Det kännetecknar mina provsvar så exemplariskt så det är ruskigt pricksäkert. Nu dör datorn.
Godnat alla mina läsares föräldrars drömmar!
Jag ska börja träna en gång varje dag, fuck the winter. Jag ska!!!
Jag är såå peppad att bli bättre!! Moroten, som är varm, är hemlig och kanske inte ens blir av - men det är så bra för att vara sant, så nu jöklar blir det tränas av!!
Imorgon är det beep-test igen, så vi börjar väl där antar jag.. (spyr)
HEJA SVERIGE! Guldet igår? Det gav mig en skuld på tre pussar. Måste betala av skulden imorgon.
Övrigt imorgon; Andreas fyller år! Var så upptagen av det att jag glömde att min brorsa fyllde år..
Ridning, jag har längtat! Måste också komma ut till Johanna snart, där jag faktiskt har öppet erbjudande om att få va med och hjälpa till, tom rida!
Gårdagens konsert var grymt rolig, som alltid! Pepp inför nästa med AF:s flickkör. Smyglyssnade idag. No comments.
Konstaterade också att jag är snygg.
Manboy. Haha. Internt skämt mellan två töser.
Jag har också glömt att duscha efter träningen, så mitt svett har antagligen torkat in och ligger där och fiser sig ljummen tillsammans med ingenting. Duschen nästa!
(Träningen idag; Per var sjuk :( Men vi hoppade höjden iallafall, klarade 1.37-38, rev 1.40. Måste börja klaffa med min omgjorde flopp/sax stil. Sprang 4x200 3x100. Månsteg, utfall (jobbigt!) stretch. Ville springa mera, men tror ärligt att jag skulle behövt lite pushande för att göra det. I verkligenheten)
Teknikprovet gick; mycket text. ö. Ja. Det kännetecknar mina provsvar så exemplariskt så det är ruskigt pricksäkert. Nu dör datorn.
Godnat alla mina läsares föräldrars drömmar!
tisdag 23 februari 2010
Hahaha apgrav, jag har bara skrivit 13 inlägg under hela 2010:)
Vad kan jag säga som ursäkt, jag gillar året?
Januari var faktiskt i princip ett djupdyk i deprissioner som mynnade ut i enbart glädjetårar. tårar. tårar. Men för en gångs skull av glädje.
Varför mår man så piss dagen efter man har vart hemma hos någon och gjort lite urbangade saker? När man släppt på sina hämningar och bara varit sitt enfaldiga ytliga jag. Det knöt sig i magen flera gånger i ångerkramper om kondomer och knackningar.
Ocensurerade tankar som sagt var.
Annars i mitt liv har jag blivit god vän med Lollo, hon är en trevlig prick:)
Jag har inte gått på en endaste fest sedan gamla året. Jag har nästan huvudtaget inte umgåtts ett dugg med någon. Jag har faktiskt fått höra att man ibland kan gå in i perioder när man umgås mest med ingen alls. Jag undrar om för mig att det har blivit ett permanent tillstånd.
Vad obehagligt.
Flytten känns just nu som ett jävligt jobbigt sugmärke. Förlåt förlåt pappa jag vet att du anstränger häcken av dig. Men det är så jobbigt att ta sig någonstans
-. det beror på att jag är världens mest bekväma bortskämda unge som skapats under någrolunda omständigheter, men det tar vi inte hänsyn till.
På SOMMAREN som aldrig kommer, blir det lättare, ja svär. Och då mina kära utvalda vänner kommer ni få träffa mig mycket oftare!
Jag har faktiskt lärt känna en ny person under 2010 och jag är jävla stolt. Även om det inte går ihop med resten av mitt umgängesliv, men faktiskt, det bryr jag mig inte om!
Vet ni vad jag tillkännagav på ordinära nyårsafton?
år 2010: Det här året ska jag vara för djälvig, nu ska jag inte ursäkta ett dugg för mig själv längre. Rebelliskt!!!
Jag har en annan teori som jag tänkte på senast i bilen x antal timmar sedan:
Våran uppfattning om oss själva slumpar sig bara på vilka som har betydande åsikter i våran omgivning.
KOM IGEN! Om den snyggaste, coolaste killen i klassen skulle tillkännagett att han tyckte du var det hetaste som fanns, skulle du då inte heller tro på det?
Men tänk om du ändå var det, men ingen sa det till dig? Hur stor är då chansen att du upptäcker det?
Nu pratar som om mina medmänniskor i alla åldrar, detta syndrom begränsar sig inte bara till hormondrabbade tonåringar - vem säger att självförtroende kommer som ett paket på posten när man blir "vuxen"? Det tror inte jag ett dugg på. Och jag tror inte heller på att man måste höra andras bekräftelse för att se sin egen skönhet.
Men jag måste erkänna för att kunna hålla sanningen mot mig själv att jag faktiskt ibland är en jäkla bekräftelsenarkoman. Inte förlåten.
Jag vet att jag är vacker, söt och snygg - allt möjligt, men att jag ibland tvekar. HUR kan man då vara så dum att man mår bättre bara för att man råkar vara så manipulerande att man drar det ur andra?
SLutsats, det är sjukt vad vi tror på. Om någon yttrar det högt blir det plötsligt till dagens sanning. Hur snygg du är bedöms alltså på vem du umgås med?
BULLSHIT! Du väljer själv hur vacker du är, ärligt. För om du nu inte är väldigt lyckligt lottad tror jag sällan att du har någon som du när självkänslan tryter plötsligt hasplar ur sig en massa komplimanger. (Jag är full av skit ibland, vem har såklart inte det om jag?)
Vad kan jag säga som ursäkt, jag gillar året?
Januari var faktiskt i princip ett djupdyk i deprissioner som mynnade ut i enbart glädjetårar. tårar. tårar. Men för en gångs skull av glädje.
Varför mår man så piss dagen efter man har vart hemma hos någon och gjort lite urbangade saker? När man släppt på sina hämningar och bara varit sitt enfaldiga ytliga jag. Det knöt sig i magen flera gånger i ångerkramper om kondomer och knackningar.
Ocensurerade tankar som sagt var.
Annars i mitt liv har jag blivit god vän med Lollo, hon är en trevlig prick:)
Jag har inte gått på en endaste fest sedan gamla året. Jag har nästan huvudtaget inte umgåtts ett dugg med någon. Jag har faktiskt fått höra att man ibland kan gå in i perioder när man umgås mest med ingen alls. Jag undrar om för mig att det har blivit ett permanent tillstånd.
Vad obehagligt.
Flytten känns just nu som ett jävligt jobbigt sugmärke. Förlåt förlåt pappa jag vet att du anstränger häcken av dig. Men det är så jobbigt att ta sig någonstans
-. det beror på att jag är världens mest bekväma bortskämda unge som skapats under någrolunda omständigheter, men det tar vi inte hänsyn till.
På SOMMAREN som aldrig kommer, blir det lättare, ja svär. Och då mina kära utvalda vänner kommer ni få träffa mig mycket oftare!
Jag har faktiskt lärt känna en ny person under 2010 och jag är jävla stolt. Även om det inte går ihop med resten av mitt umgängesliv, men faktiskt, det bryr jag mig inte om!
Vet ni vad jag tillkännagav på ordinära nyårsafton?
år 2010: Det här året ska jag vara för djälvig, nu ska jag inte ursäkta ett dugg för mig själv längre. Rebelliskt!!!
Jag har en annan teori som jag tänkte på senast i bilen x antal timmar sedan:
Våran uppfattning om oss själva slumpar sig bara på vilka som har betydande åsikter i våran omgivning.
KOM IGEN! Om den snyggaste, coolaste killen i klassen skulle tillkännagett att han tyckte du var det hetaste som fanns, skulle du då inte heller tro på det?
Men tänk om du ändå var det, men ingen sa det till dig? Hur stor är då chansen att du upptäcker det?
Nu pratar som om mina medmänniskor i alla åldrar, detta syndrom begränsar sig inte bara till hormondrabbade tonåringar - vem säger att självförtroende kommer som ett paket på posten när man blir "vuxen"? Det tror inte jag ett dugg på. Och jag tror inte heller på att man måste höra andras bekräftelse för att se sin egen skönhet.
Men jag måste erkänna för att kunna hålla sanningen mot mig själv att jag faktiskt ibland är en jäkla bekräftelsenarkoman. Inte förlåten.
Jag vet att jag är vacker, söt och snygg - allt möjligt, men att jag ibland tvekar. HUR kan man då vara så dum att man mår bättre bara för att man råkar vara så manipulerande att man drar det ur andra?
SLutsats, det är sjukt vad vi tror på. Om någon yttrar det högt blir det plötsligt till dagens sanning. Hur snygg du är bedöms alltså på vem du umgås med?
BULLSHIT! Du väljer själv hur vacker du är, ärligt. För om du nu inte är väldigt lyckligt lottad tror jag sällan att du har någon som du när självkänslan tryter plötsligt hasplar ur sig en massa komplimanger. (Jag är full av skit ibland, vem har såklart inte det om jag?)
Mer ingående så har jag ett syndrom;
Hösttermin; MVG MVG MVG (varför berör min blogg alltid plugg?!?!?!?DÖ SKALLE)
Vårtermin: dalande resultat.se Varför drar jag så enormt tidigt den slutsatsen? Hm. Fick bara VG på franskan. Hm. Har inte pluggat på vare sig teknik eller engelska idag. Idag var sista pluggtillfället innan fucking provet. Jag hoppas hoppas hoppas hoppas och ska ska ska få mycket väl godkänt på båda. Jag har förtjänat det.
Sedan Anders Undvall eviga spöke som naturligtvis dyker upp på sämst valbara tillfälle. Jag är måttligt ganska mycket hobby intresserad av revolutionerna (jag läste 5 sidor i en bok om fr. rev.) så därför känns det kött stjärt att jag inte orkar/t börja med det. Jag vet nämligen att det annars blir slas has. Och nu kan man defenitivt få ännu mer uppgifter, vilket vi har. Och det betyder mera tidsfördriv på´t.
Annars så var praoen kul. Intressant. Lite läskig. Lite allt möjligt. Springa mycket, för vi var ofta i sista minuten ute.
Christer har introducerat mig till att man kan hitta allt man vill förutom Monki.
Just nu är det en okänd man i vår lägenhet.
Jag bör bör bör plugga.
En annan sak har jag och min mamma kommit överens om; att om man ska göra något ska man INTE försöka (där var vi dock lite delade) man ska bara BESTÄMMA sig!
Jag har bestämt mig för att; komma i tid
lära mig åka buss
måla mer
sjunga mer
spela mer gitarr
prata franska
träna mycket mycket mycket (bara för mitt huvud har ätstörningsproblem så det skriker om det)
Hösttermin; MVG MVG MVG (varför berör min blogg alltid plugg?!?!?!?DÖ SKALLE)
Vårtermin: dalande resultat.se Varför drar jag så enormt tidigt den slutsatsen? Hm. Fick bara VG på franskan. Hm. Har inte pluggat på vare sig teknik eller engelska idag. Idag var sista pluggtillfället innan fucking provet. Jag hoppas hoppas hoppas hoppas och ska ska ska få mycket väl godkänt på båda. Jag har förtjänat det.
Sedan Anders Undvall eviga spöke som naturligtvis dyker upp på sämst valbara tillfälle. Jag är måttligt ganska mycket hobby intresserad av revolutionerna (jag läste 5 sidor i en bok om fr. rev.) så därför känns det kött stjärt att jag inte orkar/t börja med det. Jag vet nämligen att det annars blir slas has. Och nu kan man defenitivt få ännu mer uppgifter, vilket vi har. Och det betyder mera tidsfördriv på´t.
Annars så var praoen kul. Intressant. Lite läskig. Lite allt möjligt. Springa mycket, för vi var ofta i sista minuten ute.
Christer har introducerat mig till att man kan hitta allt man vill förutom Monki.
Just nu är det en okänd man i vår lägenhet.
Jag bör bör bör plugga.
En annan sak har jag och min mamma kommit överens om; att om man ska göra något ska man INTE försöka (där var vi dock lite delade) man ska bara BESTÄMMA sig!
Jag har bestämt mig för att; komma i tid
lära mig åka buss
måla mer
sjunga mer
spela mer gitarr
prata franska
träna mycket mycket mycket (bara för mitt huvud har ätstörningsproblem så det skriker om det)
uh uh uh. jaalalala.
Varför fastar jag i denna olidliga datorfälla full av trssliga anemoner som vill ÄTA mina kak-hjärnceller. Idag var det favorit i respris säga hejdå till Johan. Det har var så kul att ha honom här. Nu är han borta igen. Borta med vinden. Varför har jag aldrig läst den boken?
Förövrigt så är det just fuckingjävlateknik helvetet som behöver pluggas på. Jag känner absolut så väl förberedd, jag har hattrick i varendaficka. Jag har till och med döpt min pluggmapp till MVG. Så peppad är jag. Seriöst inlägg kommer snaaart
Varför fastar jag i denna olidliga datorfälla full av trssliga anemoner som vill ÄTA mina kak-hjärnceller. Idag var det favorit i respris säga hejdå till Johan. Det har var så kul att ha honom här. Nu är han borta igen. Borta med vinden. Varför har jag aldrig läst den boken?
Förövrigt så är det just fuckingjävlateknik helvetet som behöver pluggas på. Jag känner absolut så väl förberedd, jag har hattrick i varendaficka. Jag har till och med döpt min pluggmapp till MVG. Så peppad är jag. Seriöst inlägg kommer snaaart
onsdag 17 februari 2010
söndag 14 februari 2010
glad alla hjärtans dag
jag sa till en grabb att jag älskade honom, han visste precis inte/kanske hur han skulle tolka det
jag har blivit vän med en ett år yngre människa, fantastiskt.
Jag gick omkring med solglasögon idag, bara för att se arbiggig ut. Det var äkte ray-bans, så det var mest coolt
Jag gick till jonte för att hämta lite borttappade kläder
Crister var här o det var mys
Imorgon är det prao i mitt hus, dette blir ytterst spännande!
jag sa till en grabb att jag älskade honom, han visste precis inte/kanske hur han skulle tolka det
jag har blivit vän med en ett år yngre människa, fantastiskt.
Jag gick omkring med solglasögon idag, bara för att se arbiggig ut. Det var äkte ray-bans, så det var mest coolt
Jag gick till jonte för att hämta lite borttappade kläder
Crister var här o det var mys
Imorgon är det prao i mitt hus, dette blir ytterst spännande!
fredag 29 januari 2010
söndag 17 januari 2010
lördag 16 januari 2010
torsdag 14 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)