Jomen när jag vill formulera och uttrycka känslor laddar jag upp en bild på två män utklädda till enhörningar?!

Hejsan Dagboken! Idag har det varit en solig dag... på P2- 2010!!! HAHAH, HIGH Fckn FIVE!! Asbra jobbat tjejer!! Va? Alltså, skaru sova i min säng eller? Äre chill? hu?

Huva huva.

Idag har det varit ungefär varierande 13-17 grader här hemma. Var tog sommaren vägen? Den väntar där borta runt hörnet! Hörnet i fråga är ungefär 5 månader långt och kommer suga min must ur mig!! Då menar jag endast färgmässigt, livsmässigt är hösten/vintern berikande på många sett! :
Det snöar för första gången på ett år
Det är jul första gången på ett år
Det blir ett nytt år för första gången någonsin
Man kommer plötsligt ihåg hur det kändes att frysa om tårna
Handkräm är en ständig tanke
Sjalar/halsdukar måste tvättas. (därför att dem används(för en gångs skull))
Alla färgglada kläder är rena
Alla gråa, svarta, vinröda och mörkblåa kläder är alltid smutsiga
Vinterjackan är för liten, i år igen

Hur är vintern för dig? Jag kan ju försöka gissa mig en till en hypotetisk-snitt-vinter för mina läsare, menne jag känner mig inte såpass mottaglig.

Annars kan jag väl bara tillägga att det är fent o så fent att vara levande!
Dagens citat; Du lever endast i sekunden. Och sekunden är nu och nu och nu

Idag har jag funderat en massa om viktiga saker.
Jag menar vi lever endast nu, denna sekund. Så kommer det vara förevigt. Alltid fångade i den här sekunden. Och vill vi inte då varje sekund göra något vi vill?
Jag har brottats med mig själv om vägen dit är lika viktig, och om det är den som gör saken i fråga viktig?

Jag känner att det här med tråkigt/kul kan jämföras nästan på lika villkor. Man kan ju inte ha kul om man inte ha tråkigt emellanåt? Dock har jag aldrig tyckt så.

Hur känner jag då inför viktiga saker? Jo, jag känner att jag är påväg- och det är jäkligt gött det med

Jag har länge (4 dagar, 5 idag) funderat över tomhet. Kanske inte denhär materiella, eller den kanske är något materiell eftersom den är konkret. Fast tomheten beträffar människor.

Jag har nog aldrig provsmakat riktig saknad.
Jag har nog aldrig insett att kärlek på avstånd har bieffekter.

Saknad. Tomhet. De två behöver inte vara mates, eller?

Kan saknad och längtan tvärtemot vara upplyftande och roligt?


Min saknad är bitter, brutal och desperat. Den hämmar allt jag gör och integrerar med alla mina andra känslor. Det är som en lång spiral av sammanlänkade reaktioner. Och så kom den där saknade och satte allt ur spel. Nytt level, upgrade.

Saknad försätter verkligheten i ett taskigt läge. Ingenting man gör känns riktigt närvarande. Man lever mer i minnen än i stunden. Ska man ilsket förbanna sin distanserade inställning, eller ska man ursäkta den för läkning?

Jag försöker ta ställning, för min egen skull. Hittills är den ursäktad. Av omgivningen fortfarande accepterad. Men hur kommer det gå sedan? Jag vet att den kommer anta en annan form, troligtvis som något som stärker, men dittills? Vill jag slösa bort timmar, på att sakna något som var, som finns som kommer?

Jag skriver detta inlägg endast som analysering av en kollektiv känsla som vi känner. Vi tillsammans, och det är ju det som är grejen. Att den är gemensam, det är det som får mig att tro att vi kommer att klara det. Vi får på någevis leva lite mer av varandra. Det är destruktivt, men vad annars ska vi göra? Jag orkar inte ta en annan väg.

Idag har jag varit nära att öppna min bibel. Tror jag höll mig. Det blir mer spännande om man drar ut på det hela

hej

just nu jämför jag hur många dubbelhakor modellerna kan tänkas ha i verkligheten. Sen så funderar jag som vanligt mycket djupt. hoppas botten inte kommer men att den kommer

hm. jag var så förbannat arg, och det är just i de förbannade ögonblicken av livet man tror sig inse vad som är viktigt. Pengar? Nej, sa min arga hjärna.

3 saker dök upp, som jag numera räknar som mina drömmar som ska uppfyllas.

Jag har dessutom kuggat på att plugga. Anders får hålla tummarna att det huvudtaget blir ett so arbete. Han håller de nog ganska hårt.

damn perolf. u sexy perolf. damn perolf

egentligen skulle jag kunna gå på träningen.

men jag känner inte fört. dels för att jag var sjuk och för att jag är helt brutalt sönder.

Men allt känns ganska random lugnt. Ingen stress liksom.

Avgudar du klassisk musik placerar jag dig i ett av mina mindre värda fack. Jag älskar riktigt bra körmusik, eller riktigt bra klassisk. Det är som att bada bubbelbad med själen. Just nu ber jag för att Julia ska lyckas med sin premiär på Jesus Christ Superstar.

Imorse trodde jag att någon hade aborterat min buss, bara för att jäklas med mig.
Det var bara det att jag hade kollat på fel klockslag. Aha - insikt.

Jag skulle ringa idag och kom till Konsum. Människan svarar verkligen aldrig.

Hej alla jordens människor och folk
Det är vi som är media
scart

Just nu då, så har jag druckit lite Brämhults som jag köpte. Han i kassan tyckte som vanligt att jag var väldigt nyttig. Sen sprang jag först överallt och ingenstans; Waynes, Bianco, Mc donalds. Och till sist rushade jag som EN JÄVLA DÅREEEE till bussen som jag fick syn på 300 m innan stationen. Då fick jag utnyttja min skills som panikslagen-rushande-rysk-modell.

Annars har jag tränat twice idag - laddar för ridningen imorgon. Vi ska göra någon dressyrövning som ser ut som ett stickningsmönster.

Jag har kommit på det brillianta faktumet att mina hjärna är ytterst observant.
Franskaglosor åker ut och in ur hjärnan - men prishöjning på McFlurry senaste åren är inpräntat. Också att Alex håller på att lära sig spela Angelina, och jag tyckte det var wannabe Andreas bara för att jag är så insatt. Jag menar han får väl spela vad han vill? Varför vill min hjärna lägga sig i?

Har just skrivit klart ungefär allt jag kunde komma på om konvexa speglar. Missade dock huvudpoängen, hur de fungerar .. -.- Skulle ringt någon om det inte var för att jag inte visste hur personen i fråga reagerar. Annars är lite pepp, ska läsa på sista timmarna här nu. Sedan drar jag in till staden (ska försöka äta något innan) sen efter är det väl antingen spontanhälsning på någon vän, eller så drar jag hem och pluggar igen. Men som sagt bör jag plugga på lite om politikfanatik innan jag hoppar på bussen.

Har en väldigt fancy bild på mig pratandes i min hata/älska telefonden sista bilden är en monumental hyllning till att man ser den sidan man vill se. Jag föredrar höger i det fallet.

tidigare inlägg var en klockren bekräftelse på att mitt kvällshumör är jäkligt instabilt.

känslan jag har just nu grundar sig endast på vad jag gör - inte det jag inte gör. Eller det är tudelat. Både och tror jag. Men hur som helst känner jag mig som ingen ska behöva känna sig: överflödig, självklar, missförstådd, efterhängsen, paranoid, knäpp, knäpp, galen, helt skum, själv-skjutare-i-foten, upprepande gånger av det förra ordet. Vet du vad jag tänker göra? Jag tänker fan göra alla mina jävla arbeten. Nu. Bara för att utomstående händelser är och förblir några timmar till olösta och desperat gråtfärdiga. Nu när man är mitt i det får man inget perspektiv. förutom vissa sekunder av visdom då jag hånskrattar mig själv, vilket stöd.

hannes skriker guitare hero. Jag har precis packat upp en helt ny garderob på ungefär adertonet plagg. Nästan klar med G på so arbetet. Ska till mamma snart. Har solat på balkongen. Jag älskar livet

as usual pluggpanik. andreas tycker jag ska börja planera

Hemma från Jukkasjärvi, och måste plugga som en maniac för att ta igen allt.

MATA bloggen med en bild

Jag kan inte låta bli att tycka att det ändå är ganska chill och sitta och lyssna på jazz, för en gångs skull inte vara konstant hungrig, inte smsa med en endaste jävel, allt är varmt, mitt ansikte ser ut som en urlakad tungmetall - men det är liksom lite soft iallafall!

Sen fick jag en tillfällig flashback till någonstans runt min födelsedag förra året, då jag grät i utklädd till mus, man är så avskalat vacker när man gråter, men det är redan känt faktum.

Chokladglassen som skulle komma till mig kom inte. Den ligger kvar uppe på värdelösa lidl och bidar sig tid.

Till intresseklubben (för jag orkar verkligen skriva ett vettigt inlägg..) jag har en blå VILA kofta som jag aldrig använder, jag har en 5 strlkr för stor jeansjacka, och planerar att mörda mina jeans.

VARFÖR SKA DU MÖRDA DINA JEANS? Dels för att de är för korta, och för att jag behöver en anledning att köpa ett par nya.
Men ta det lugnt, ett par lik-jeans är mycket användbara, faktum är att jag misstänker att de kan bli ännu snyggare som shorts.

Dagens sanning/visdom: Ehm. Hmm.. Om det är plusgrader efter två månaders snöoväder gör man gott i att titta upp om man vistas utomhus. Rasrisken ni vet.