Läser just nu en bok om Jeff. Har ju lyssnat (märk väl har JU, indikerar till ett berättigande av-.. vad?) en längre ungdom på Jeff Buckley. Vet ej hur. Började som i en dröm - det bara hände.

Som jag inledde denna textremsa/avlagring/epos så läser jag en bok (engelska) (200 sidor) (skriver upp vartannatord som jag inte förstår) om Jeff.

Maskrosbarn som är ett JÄVLA GENI med en gitarr eller stämband i handen halsen.

Älskar förövrigt hur han driver med fransmännens patriotism på hans liveinspelningar i France.

Imorgen åker jag och mitt norska ursprung till R-vik, där ska vi utbilda oss! ALla mina andra delpersonligheter får även de följa med, jag skall hoppas i det tysta att de får plats på bussen. Att de inte spretar såpass att de gör avtryck på fönsterrutan/petar min partner i ansiktet.

Förundras över mina ambitioner och mina utföranden - förundras över mina mål - förundras över mig själv och allt jag gör och inte gör.

Har haft en svinbra timme lite nu och då. Dock inte sammanhängande - det är som Balder, allt är i trä och murknar förr eller senare (huvudpoängen var väl dock att det går upp och ner som en (trä) berg-och-dal-bana(n))