Jag sitter och tittar på rent hus. usch. usch. usch.

DE NYA OFFICIELLA TWILIGHT POSTERS (new moon) HAR KOMMIT UT!

:)

Måste hitta en bild på min SO lärare. lite panik. jag hittar ingen. jag får väl rita. eller nått.

SJUTTON!

Tävling; jag hade tävling igår. Det gick åt vänster. Justja, jag ska ringa julia. HAHA. Asgarv.

Sophia och jag drar till Schweiz om mindre är två veckor. eller mer, strunt samma! läängtar.. :D

alo. jag försonas just i detta ögonblick med tanken att spendera mera tid med en viss person.
hoppas för guds skull att det ska funka den här gången

tillbaka från att tala i gåtor. jag har begränsad tid på mig. snart kommer nog mamma och då måste jag byta över till wikipedia.
jag har inte bloggat på år och dagar. tror du inte att jag vet?
tack alice för att du tyckte min blogg var bra :) nu tror jag mama kommer.

älskar er

Twilght

Nu har jag precis som alla andra kastat mig över böckerna desperat försökt att läsa långsamt så att boken inte ska ta slut.. MEN NU HAR JAG LÄST UT ALLA PÅ SVENSKA!
Det var oundvikligt. Men nu har det skett.
Jag vill ha den fjärde. Nu.
Jag är helt besatt.
Jag älskar böckerna.
Och skådisarna i filmerna.
Jag älskar författaren
Jag har aldrig skrivit jag så många gånger förut, tror jag.

Som sagt jag är besatt och helt ur fattningsförmåga.

Men. Mitt i detta ljusa mörker (?) har jag kommit på en anledning att andas: (förlåt min melodramatiska tolkning, jag skildrar bara allt materiellt jag älskar. Vad ytlig det låter)
*ett par jeans på JC
Men gud vad gör jag? Man kan inte få materiell lycka! Vilket superhyperidioto jag är
men jag fortsätter. Ni vet säkert inte ens vad jag menar.
*massor av mjuka, gossiga, lena och fina hoodtröjor. Billiga, glömde jag det?
*Gott te!
*God bok!!
*Body lotions, tvålar från lush, schampoon.
*Mina vänner
*Twilight boken - svensk.

Men mitt egna jag tror jag ändå går och köper den på engelska
Eloge till Celina som läser den på detta andra modersmål!
Prata engelska fine. Skriva fine. Men läsa skönlitteratur.. BLÄÄ

Jag tänkte lägga upp en smakfull bild på alla böckerna men jag orkar inte.
Inte heller på han som spelar edward cullen. Honom är jag kär i. Båda. Både personen i boken och skådisen. Jag ska skriva mycket nu.
; Jag fick ett fel på svenska provet, räknades i poäng som tre
vi spelade för en gångs skull upp våran rytm-dans? vi had till och med glasögon
som jag för den delen behöll. och jag satte frivilligt på mig mina egna på en lektion.
äntligen fick jag något som är riktigt intressant i SO:n.. en utmaning!!! Jag vill bara ha tillgång till internet.. men jag hatar att använda ett till skoluppgifter.
carro och alteregot ska söka information om timo räisinän till nästa torsdag. Vi har världens roligaste plansch!


Jag driver för tillfället de två pojkarna i min familj till vansinne och ska ta ut min pizza ur ugnen nuu. tankegång
bye

Jag är helt jävla kär. I Darin?! Nej. I hans röst
Inte den absolut onödigt överdrivna lufttillförelsen i falsett och det darriga vibratot utan .. Fy farao sjutton gubbar.

Först Edward Cullen i Twilight. Sen Darin. Rösten, alltså.

Jag har min teori: Jag är kärleksnarkoman.
Eller iallafall så enormt behov av kärlek.
Jag är som en sällan vattnad blomma.
Nu ljuger jag. Men jag är ..

Gissa varför? ;)
Oh. Inte ens jag vill bekräfta det. Och för att bestämt förneka det kommer jag dra ut in i det sista för att ens tänka det klart. Hoppsan. Försent.

Jag vill ha en egen Edward Cullen. Där med basta. Men jag får nog vänta ett tag.
Är jag så kräsen? Att ingen duger? BLÄ!
Jag är så.. upprorisk mot mig själv. Kanske jag rent av består av mer än en person?
Tveksamt.

Jag längtar mig galen efter nästa bok.
Äsch, nu låter jag som en besatt tonåring som jag absolut föraktar och förtvivlat inte vill vara.
BLÄ ännu en gång. Det här ledde ingenstans.

Vid middagsbordet

- Men du måste ju äta upp maten!
- För mycket mat, för lite tid..
- Men du måste få i dig proteinerna!
- Phu..

I telefon

- Ja, Vendela hon bara läser och läser
Svar: ?
- Jag vet faktiskt inte. (tvekan) I en bok tror jag..

I sängen

- Men klockan är ju snart kvart över nio! Nu måste du upp!
- Ohh..

Mitt sportlov äger. Jag måste tyvärr säga att en av mina fasor har besegrat mig.
Twilight, första boken - jag har nu läst om den två gånger och dör av trisstes för jag inte hunnit komma över den andra. Seriöst, jag dreglar! Annars har jag ramlar otaliga gånger i skidbacken, jag måste erkänna att det är världens uslaste sport. (eller så är det bara ja som är sämst(Tror mest på det sistnämnda))

Knastret under fötterna lät ensamt att höra den tidigt vackra vintermorgonen. Det luktade vinter, ja, man uppfylldes med en speciell fri känsla. Det var härligt att gå på en stig full med ny och ren snö som ingen i hela världen tidigare gått på. Men dit jag skulle var det många människor som vistas under åren, det var många som hade gått samma stig som jag gick på. Trägrenarena bredvid den slingrande skogsstigen hängde tunga av glittrande snö. Men de såg inte bara så vackra ut i den glimmande soluppgången, utan deras krokiga kronor som skrämmande ut i den nästan mörka morgonen. Men mellan träden kunde man äntligen skymta gårdens paddock bland träden. Jag fick en plötslig lust att springa, springa från träden, ut i morgonsolens första strålar. Men jag höll mig gåendes när jag såg vem som också korsade snön i skogens långa skuggor. Johanna, tror jag hon hette ... Med minne av den knubbiga flickan ryste jag ofrivilligt till. Jag hade stött på henne två dagar sedan, men det räckte för att övertyga mig om att aldrig frivilligt gå fram till henne igen. Hon hade nämligen påpeckat ditt och datt om mitt sätt som hästskötare. Gården Jensen Wodd hade alltid varit mitt andra hem, där jag år ut och år in hade troget skött min älskade sköthäst Faritale, en alldeles underbar ponny. Och det hände ofta att jag råkade säga pappa till Jens, stallchefen som jag kände så väl. Johannas föräldrar ville förverkliga sin dotters dröm och beslöt sig för att spendera sina pengar på lektioner, på Jensen Wodds ridskola. Så två gånger i veckan hade Johanna kommit och tagit privata ridlektioner av Johan, en snart färdigutbildad ridlärare som burkade få ta sig an enkla ryttare istället för Jens. Efter varje uteritt hörde man högt och tydligt Johannas klagomål på hästen hon fått. Det var alltid något fel, antingen var den för slö, eller rent av för svårriden.
Stackars gamle Nugget, en fin men gammal New forest ponny, hade fått anmärkning om hans fula mule, och hans otaktfasta gångarter. Johan hade blivit alldeles röd i ansiktet, och jag var säker på att om Johanna inte var en elev, så skulle han säkert läxat upp henne ordentligt.
Så nu gick hon där, visslandes med en hink i handen tydligen rätt nöjd med livet.
Men hon skulle väl inte vara här den här morgonen, den brukade jag vara ensam om att tidigt gå och och traska till stallet på en tidig söndag. Johanna hade tydligen upptäckt mig och slutade tvärt att vissla. Hennes klotrunda ögon vidgades om möjligt ännu mer av att se mig. Hon gick vidare med näsan i vädret som om jag inte var där, och jag smet in i stallbyggnaden. Den härliga värmen slog över mig, och jag kände att känseln i tårna kom tillbaka.
- Vad gör Johanna här ? viskade jag halvhögt till Emelie Grants en riktigt trevlig tjej, skötare på Nugget.
Emelie vände sig och tittade sig omkring innan hon viskade tillbaka.
- Johan sa imorse, att hon hade fått för sig att hon skulle bli skötare på Carbonara, sa hon och när hon nämnde Carbonara så började jag troligtvis gapa, utan att veta om det, för Emelie nickade.
Carbonara var ett underbart fullblod, både ridmässigt och i boxen.
Men hon var Jens pärla och fick sällan, nästan aldirg, gå på privata lektioner, så som dem andra hästarna.
Det var aldrig någon som ens försökt att fråga Jens om att bli skötare på Carbonara.
Vi hörde steg från ytterdörren, och jag skyndade mig att slinka in till Faritale.
Hon välkomnade mig med att barskt nosa mig i håret, och puffa lite som om hon ville säga:
- Var har du varit ? Jag har väntat hela morgonen på mitt dagliga gos!
Jag tittade frånvarande över boxkanten för att se vem det var som kom.
Till min förvåning såg jag Jens komma in, och jag andades ut, jag tycktes också höra ett lättad suck från Nuggets box.
Jag vände mig om, och hörde dörren med en duns slå igen.
Men än en gång öppnades stalldörren och den kalla luften blåste in.
Jag vände mig tvärt och såg Johanna springa in till kontoret där Jens nyligen satt sig med skrivbordet fullt med papper.
- Hon ska väl ändå inte försöka att övertyga Jens om att ge henne plats som skötare på Carbonara ? viskade Emelie över boxgallret som skillde hästarna åt med oro i rösten.
- Nej, så dum är hon väl ändå inte, sa jag och försökte låta övertygande. Själv var jag riktigt road över att hon ens hade kommit på tanken.
Jag fortsatte med att hälsa på min busiga sköthäst, och funderade på om jag skulle rida ut en stund med Nugget och Emelie.
Nyfiket kikade jag in genom fönstret till kontoret, som egentligen var sadelkammare.
Johanna stod lutad mot skrivbordsskivan, och hennes vikt fick skivan att svikta.
Hennes mun gick utan avbrott, och Jens satt obesvärat och lyssnade. Då och då fick också Jens in ett ord i konversationen, och då log Johanna tillgjort och blinkade med sina blåa ögon. Det var gräsligt att se att Johanna försökte ställa in sig hos Jens, med att var och varannan sekund nicka och le.
Faritale som ville att hon skulle ha min uppmärksamhet nafsade mig påminnande i jackan och puttade mig med mulen.
Jag började sakta rykta hennes spåniga päls som hon säkert jobbat hela natten med att få.
Hennes svarta hårrem fick mig att glömma Johanna och istället frenetiskt jobba med att borsta bort smust på bogen.
Mer folk, mest skötare, började anlända, gäspandes för att titta till sina sötnosar. Johan kom bland dem första eftersom han skulle ha morgonpasset, den enda ridlektionen på hela dagen eftersom söndagen var en av hästarnas vilodagar. Stallets ljudnivå höjdes, och när klockan tillslut slog halv nio, stod sju trötta med trogna skötare vid varsin ponny.
Johanna stod fortfarande inne på kontoret och pratade.
- Att hon aldrig kan sluta, sa Emelie som tänkt samma tanke som jag gjort.
Eleverna för den enda lektionen på söndangen började också så smått komma in traskandes genom stalldörren.
Snart stod klockans visare vid nio, och lektionen skulle strax börja.
Eftersom det var en nybörjar grupp hoppade jag och flera andra tjejer in för att hjälpa nybörjarna. Jens Woods stall var ett sådant bra stall. Ingen av tjejerna bedömmde varandra efter hur dem red, eller hur bra dem var med hästar.
Alla var vänliga mot varandra, och det var aldrig någon stor skillnad mellan de avancerade ryttarna och de som aldrig förut mött en häst.
Jag fick hjälpa en blond liten tjej som blev alldeles röd i ansiktet när jag påpekade att sadeln var bakvänd. Med ett skratt tröstade jag henne att jag gjort det många gånger när jag också var ny. Den lilla flickan hette Ann Winston och var egentligen rätt så rädd, och det gjordes inte bättre av att hon fått Rapid. Rapid var en hetsig och busig ponny, men minst i stallet. När Rapid surt bet mig i benet när jag spände sadelgjorden, blev Ann så rädd så hon nästan tog till gråten. Jag skyndade mig iväg till Johan, och bad om att Ann skulle få byta häst.
Johan handlade fort och sadlade Nugget med Emelie stående bredvid och såg sin sköthäst ledas bort till lektion.
- Varför kan aldrig Nugget få stanna kvar när det är nybörjar lektion ? Emelie lät sur, även om hon var van vid det.
Jag ryckte på axlarna och drog på munnen åt Emelies min.
Så såg jag hur kontoret var tomt, och att Jens stod vid Carbonaras spilta.
Jag fångade upp Emelies blick och nickade med huvudet mot Johanna och Jens som fortfarande var mitt uppe i en livlig diskusion.
- Men snälla Jens! Du vet att jag aldrig skulle göra henne något ? Johanna pratade med otålig röst och tittade på Carbonara.
- Nej, jag vet inte ... Du kan kanske ha henne på prov, men med övervakning av Johan, Jens gned sig om hakan och såg rådvillig ut.
- Undrar vad hon har hotat med för att få honom sådär långt, viskade Emelie till mig.
Plötligt kom Oscar, en av dem enda killarna i stallet rusandes från ridhuset.
- Otto kastade av Camilla! Johan sa åt er att ringa ambulansen! Oscar rycker till och grabbar själv tag i telefonen inne på kontoret.
Jens struntar helt i Johanna som flämtar på ett överdrivet sätt.
Emelie och flera andra av tjejerna springer in i ridhuset, men blir utkörda igen av Johan.
Resten av ridgruppen kommer själva in med sina hästar, oroligt småpratande in i stallet. Otto den busen, blir omhändertagen av Johan, medans stalltjejerna försöker få ut så mycket som möjligt av händelsen ur rideleverna. Sirenerna hörs, och Johan svär och springer tillbaka till ridhuset.
Alla är i ett chocktillstånd, och det råder spänd stämmning i stallet.
Hästarna ställs in i sina boxar, och gråtande tjejer i ridgruppen blir tröstade av flera av stalltjejerna. Man kan se genom fönstret när ambulansen med hög fart rivstartar och kör bort mot sjukhuset.
- Lovisa! Johan kommer in i stallet och blir överröstad av frågor som kommer från alla håll och kanter.
Jag hör att Johan ropar mitt namn, och tränger mig igenom alla som vill ha svar på sina frågor.
Han grabbar tag i min arm och hans ögon ser oroliga ut.
- Jag tror hon skadades allvarligt, säger han först och tittar sig omkring och viskar sedan ;
- Det var Camilla Pollmon ... hans röst är svag och darrig, och jag vet att det är deras mest betalande kunder, väldigt trevliga för den delen.
- Vad var det med det då ? väser jag mellan tänderna.
Johan himlar med ögonen och viskar tillbaka.
- Hennes mamma hade bett mig sätta in Camillas försäkring, för hon visste inte priser och hur man skulle gå till väga ... Och jag glömde att göra det!
Johan ser bedjande på mig som om jag skulle komma med ett trollspö och klara upp saken. Jag tittar på honom, han ser ledsen ut.
- Tyvärr, men jag vet inte vad jag kan göra åt saken .. säger jag och går med tunga fötter till Faritale.
Dagen flyter på, och jag går så småningom hem ifrån den tryckta stämningen i stallet.
Hemma är det därimot tvärtom, mamma sitter och smuttar på en kopp skållande hett te och trallar lite småfalsk på en gammal julvisa.
- Lovisa! ropar mamma från vardagsrummet.
- Kan inte du fixa hit den nya kameran, och bruksanvisningen? ropar Charlott igen.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur stressig mamma var när hennes kamera gick sönder.
Mamma har nämligen fotografering som yrke, och fotograferar oftast porträtt, men älskar att följa med mig till stallet och fota hästarna.
På den gamla kameran hade linsen gått sönder på någon naturfotografering vid Skottland. Den nya kameran som hon köpt är väldigt stor och klumpig. Med flera objektiv till, som jag inte har någon aning om vad dem heter.
Jag hämtar fort kameran som fortfarande ligger i packningskartongen med den tjocka handboken som jag själv aldrig skulle ge mig på att försöka läsa.
Charlott tar kameran och bläddrar förstrött i handboken, medans hon sjunker ner på golvet framför brasan.
Min mamma har aldrig varit som en mamma för mig, utan mer som en syster.
Jag kallar henne nästan alltid för hennes riktiga namn, Charlott, om man inte räknar med alla nödsituationer.
Sängen som är på övervåningen känns oerhört lockande, och jag går upp för den smala trappan som just nu känns otroligt lång. På övervåningen ligger mitt rum, ett litet men sött badrum och ett stort rum som vi aldrig använder nu för tiden. Förr brukade min pappa använda det, innan han flyttade till Wales för att studera biologi. Där fanns det mycket bättre jobb möjligheter, som pappa kallade de det. Jag tror nog att det var för att slippa mamma, dem grälade mycket innan han åkte.
Nyligen efter han åkt satt mamma vissa stunder vid köksfönstret med näsan klistrad mot rutan, som om hon väntade på någon.
Sängen stönar när jag slappt kastar mig på överkastet.
Sköna jullov, underbara jullov...
Det är skönt att slippa tänka på skolan, som är precis som vilken annan engelsk skola som helst. Men den är för tråkig att nämna, man gör inte så mycket där på dagarna förutom att göra massor med prov som lärarna tycker förbereder bra för elevernas framtid.
Jag har inte märkt att alla matte och engelska prov förberedder mig någonting för min framtid med hästar.
Min framtid har jag funderat ut att jag ska ha ett stort stuteri med massor med härliga hästar.
Helst ska Faritale stå i den största boxen, gnäggandes varje gång jag kommer till stallet.
Att ligga där och fundera överbelastar min hjärna och jag somnar trött med massor med tankar i huvudet.
- Vakna sömntuta, vakna! En smått irriterad röst hörs långt borta, men plötsligt verkar den alldeles nära och jag ruskas fram och tillbaka.
James Olillwe står med armarna i kors och stirrar på den stilla varelsen i sängen som tyst snarkar.
Lovisa är en alert tjej, men att hon ligger och sover mitt på ljusa dagen är ofattbart när solen skiner utanför fönstret.

Grattis 9 år

Grattis Hannes.
Förlåt att jag är på ett sämst pisshumör, egentligen är jag nog underligt glad i alla fall.
Idag fyller min älskade bror år! (Jag jobbar mig uppåt, ett utropstecken!)
Han fyller 9 år. Han är absolut världens sötaste bror. Inget motstånd. Han är helt enkelt bäst.
Bästaste brorsan i stan.

Vi, jag, är förresten i Åmål. Jaaa. Det Åmålet, Fucking Åmål.
Vi har handlat lite på bokrean. Jag köpte en bok av Kinsella.
Jag vet inte om jag tycker att den sög, eller om den bara var dålig.
Varför köpte jag inte Twilight? Jo, därför att du är en komplett men söt idiot

Sen - eller före egentligen åkte vi längdskidor. Behöver jag nämna att jag inte blir nästa Kalla?
Inte resten av min familj heller för den delen. Det var första gången för Hannes!
Han ramlade uppskattningsvis 10-14 gånger kanske. Bra jobbat!
Farmor ramlade också huvudstupa efter en ganska dramatisk störtdykning..
Alla kroppsdelar på nämda familjmedlemmar är intakta.

Jag är så enormt cynisk idag. Därför ska jag i nästa inlägg lägga ut en text som jag skrev när jag var.. 10? Ja. 10. Den är helt i orginalskick, så om ni ser något fel så behöver ni inte börja stortjuta av lycka.

Nu är jag sams med stackars Marcus som inte alls fattade varför jag var sur på honom.
Det var ändå lite.. kul.

Anna och jag hade en superkul dag! Skulle ha tagit bilder på alla galna kläder vi provade, vi gick i fyra timmar överallt.
Jag provade: En rosa klänning med ballongkjol, två stickade västar från Object, ett par jeansleggings, två trechcoats, en blåvitklänning, ett par höga shorts, en skjorta, en beigegrå kjol, en blå enkel tröja, en svart klänning, en ljusblå klänning, en jeansklänning, ett par 13 cm pumps från Bianco.
Det som gjorde intryck var skorna och jeansklänningen som var jättesöt!
I skjortan och de höga shortsen såg jag ut som en porrstjärna. Annas idé.
Sen fick jag min efterlängtade hallonsmoothie, GOTT!

Jag ska packa snart nu inför trippen till Åmål. Ungefär 5-6 dagar ska vi vara där och åka skider, gå på opera och simma..
*Tre par jeans
*Långkalsonger
*Ett par mjukisbyxor
*Ett par träningstights
*Strumpbyxor
*Underkläder
*Sen då? Kaos.

Vi har förresten fått hem lite nya möbler (igen)
Det blev superbra! Nej, nu låter jag lite för fåordig, bye

Stan, bada, bada, stan

Hejsan sa!

Idag är det som sagt min numera favoritdag näst efter onsdagar, måndag!

Hör jag till en minoritetsgrupp? Kanske det, men efter en söndag med rester från lördagen kommer in på en helt ny vecka, känns det inte väldigt fräscht, kul & spännande? Hela veckan är ogjord och, ja, jag älskar måndagar.

Igår var jag i Stockholm. Min lilla familj plus tillskott gick omkring i Haga fjärilshuset. Det var jätteskönt, 30 plusgrader är inget man säger nej till. Det fanns också ett helt okej mysigt café inhyst bredvid en turistshop. Jag proppade i mig en semla (med grädde), varm choklad (med grädde), en halv jättemaräng och två mackor. Mina jeans satt lite trångt därefter.

Det var en supermysigdag vi hade, och jag lånade Kristers tröja på vägen hem.

Västerås känns lite b idag. Men det ska jag ändra på.

Nu imorse ringde jag Anna och pratade med henne i 11 minuter. På de elva minuterna kom vi överens om att vi föredrog stan framför bada på en måndag och att slappa en ett bra tidsfördriv.

Jag ska hämta upp damen klockan 13. Hela dagen är oplanerad förutom att vi ska dricka smoothie på Waynes coffie house.. Stavas det så?

Sen drar jag, tisdag, till Åmål och underhåller släkten där nere.

*Tjejkväll med Anna och Elin var dundersuccé

*Ska man haka på den snart nedåtgående trenden jeansleggings?

*Utdrag från klotter från Annas och mitt telefonsamtal:

Baka, fota, skriva en bok, skriva en sång, åka pulka, gå ut på åkern och göra kullerbyttor, ge alla i klassen ett fult smeknamn, sminka oss jättekonstigt, ha kortturnering, göra ett radioprogram, se på film, slappa, plugga, sparkkrig.. Fråga mig inte om var hälften av de där grejerna kom ifrån.

Ha det gött!

anna bästa vännen

Okej. Hej igen.
Men helt oseriöst eller nått, idag har vart .. SLAPP
Jag har vaknat. Andats. Nothing else.
jag misstänker att jag inte är någon morgonmänniska.

Lets leave it. Idag ska jag troligen förlora mig själv i massor av adjektiv eftersom jag kan alldeles förmånga. Jag är allmänt förvirrad som vanligt alltså. Kom igen, kämpa en riktig mening nu då
Jag ska förmodligen, (det är nästan exakt samma ord som troligen fast typ baklänges?), ringa Elin. Vi ska kanske sova över i någons säng i någons hus.

Jag ska förklara mig relation på senare tid till allt; Ett: jag har varit i akut behov av lov i en längre tid. Två: Elin - det är min kompis det. Vi har känt varandra sedan fyran. Hm.
Ja. Vi har inte umgåtts på riktigt på ett bra tag. Det enda jag lyckas klämma ur mig är väl något halvidiotiskt som bara blir kaos. Som på engelskan härom dagen. (läs igår eller alltid)
Jag var som vanligt otroligt överdrivet aggresiv mot hela omvärlden och det gick ut över den nämnda när hon var domare. Fan vilken idiot man är.

Elin - känner vi varandra förfarande? Och jag kommer dö av pinsamhet om vi av ngon anledning lyckas titta på det här inlägget i skolan samtidigt head to head. Dö.

Men men.

Annars har jag (tröst)ätit smarties hela dagen. Är vi uppe i 8 paket nu? Ja. Defenitivt.
ÅH! Jag är så cynisk. Ja är på toppenhumör idag. Eller ska vi fastslå att starten kanske var lite frånvarande.
So arbetet står fortfarande ogjort och ett engelska ska pluggas på. (L O V?!)
Får man ta ett sabbatsår i grundskolan? Länge leve socialisten.
Dags att sluta nu börjar jag till o med låta vettig. Bye.

*Imorgon är det Stockholm som gäller
*Ringa Elin
*Dra ner på stan? Tror inte det
*Sitta här och göra ingenting, frestar inte
*Ringa Sophia - hon kan få rädda mig
*Ridningen igår gick förresten ganska bra (förutom min totala blackout)
*Åmål på tisdag
*Jag hade världens skummaste dröm

TA hAND OM ER!

HEJ idag har jag inget liv.

Ben & Jerrys är gott

Ben & Jerrys är gott. Det är så enormt gott att jag inte kan låta bli att alltid vara sugen.
Men idag blir det ingen glass för mig - jag är pank.

Det går något helskumt virus i våran klass, både Kevin och Sophia gick hem idag..
Vårat väldigt inövade musikteorinummer kunde dock inte genomföras pågrund av att Sophia lyckligtvis för dens skull blev sjuk. Nej. Vad dum jag är! Jag ska ringa henne sen och pussa på henne genom luren. Stör mig uberenormt på alla som försöker skämta med mig just nu.. jag är alltså katstrofalt trött. Men vad annat kan man bli när man har två oöppnade mappar med provmaterial för imorgon? Hoppas ni har ett bättre tidsfördriv de närmsta timmarna.

Ben & Jerrys har också ekat i mitt ovala huvud otaliga gånger. Så jag köpte två äpplen istället.
Jag är inget anorixabarn som utan hämningar utlämnar sig själv åt ett stört psyke utan jag tänker på mina stackars tandläkarrädda tänder.

Förresten på tal om att inte äta onyttigt så äter vissa i min klass inget alls!
Vilket gör mig till den grad förbannad och farlig.. Jag gick idag för andra gången och lassa upp mat åt dessa förblindade hungriga stackare. Förlåt! Jag är så oerhört poetiskt bitter idag som inte verkar hava några speciella gränser. MEN SKÄRP MIG
Förresten jag har missat den där grejen med att alla inte orkar läsa långa inlägg. Men den här bloggen är ju faktiskt till för mig. Så varför i helvete ska den vara offentlig för då?
Jag kan tänka mig flera personer som skulle tycka det var askul eftermiddagstidsfrdriv att sitta och tracka mina tankar.

Det oroar mig. Men samtidigt bryr jag mig inte ett skit.
Som ni märker är jag som oftast allmänt förrvirrad och see you later

Itunes

Så.. Nu har man då installerat alla dess olika dylika och ännu mer andra musikprogram.

Inte undra på att datorn blev lite seg.

Men va skönt! Efter att ha traglat samma låtar på min ipod i snart 4 månader så ska det bli som en ny livsera nu när jag byter. Men när man väl sitter där och ska välja låtar så drabbas man av panik beslutsångest.. Det hur mycket som helst?!

Jag som i dagar nu planerat, skrivit på post-it lappar, skrivit på armen, på andras armar kan när ögonblicket kommer inte minnas en enda låttitel!

Vilken tur att det enda man har är tid så man alltid kan ändra sig..

Så, om ni nu sitter inne med världens bästa låt, berätta! (jag är medveten om att jag bett er förr, men men)

hej ska dra nu men jag lever good bye

Hejsan sa!

Ska kika runt lite på andra bloggar innan jag tar itu med något jag borde gjort för länge sedan - rensa ur min ipod. Många säger att man kan säga vem du är genom att titta i ditt badrumsskåp, men jag tror på att man absolut kan säga vem du är genom att lyssna på låtarna i din ipod.
Och just nu känner jag inte så mycket för låtarna jag har i.
Så .. VAD SJUTTON SKA JAG TA IN?
Det finns hur mycket musik som helst, och jag vill ha något nytt...
Om du vill, dela med dig av dina favoriter! Jag skiter i om det är hårdrock eller någon konstig house som ingen någonsin hört, jag dömer dig inte. Även om jag tycker att det låter piss.
Ridningen gick bra. Jag är dödstrött på vardag, så tack för helg!

Imorgon är alla singlars inofficiella dag. Good luck!

Friidrott

Idag ska jag utmana mig själv - jag ska hoppa stavhopp! Eller kanske inte ..
Men jag har övat riktigt mycket från måndags tycker jag! Jag är stolt över mig själv.

Elin, Louise, Sophia och jag drog hem till näst sist nämnda och övade på musikteoriarbetet som vi har till nästa vecka. Vi blev precis klara! Skönt!
Sen fick vi tillbaka proven och påbörjade samtidigt ett nytt arbete om Rom, jag har längtat så.
Inte ironiskt. Jag tycker det är intressant. Provet. Just ja. Ehm alla rätt minus två.
Det går så bra i skolan nu så jag oroar mig nästan för att det så småningom ska gå käpprätt neråt. Men det kommer det ändå göra förr eller senare. Eller lite svag lutning neråt.
Verkligen inte shit the same.
Men jag tycker att jag förtjänar det (positiva). Jag pluggar som en tok, och innan lovet gick det säämst.
Jag har nog fallit tillbaka till en sådan här jag-går-i-skolan-och-ha-inga-intressanta-tankar blogg. Ska ändra på det, snart. Men det kanske är det som är intressant?

Nu ska jag äta fort fort och åka bil ner till friidrottshallen, som förresten kanske ska läggas ner(?!)

Ciao

Här kommer lilla gubben - hoho, jaja

Hejsan!
Jag har som sagt vart datorfri ett tag. Under den tiden har hela mitt liv i princip skett.
*ÄNTLIGEN! Alla rätt på matteprovet
*Franska provet gjort.
*SO provet gjort
*So läraren tycker att jag är otydlig och sinnesrubbad. Nej, men om vi delade samma åsikt (ibland) skulle han tyckt så.
(NEJ Jag är inget tyck-synd-om-mig-barn, tvärtom jag har utomordentligt självförtroende och älskar mig själv)

Jag saknar johan lite .. Skåning där.
Ska inte tävla i helgen. Ångest.
Ont i ryggen. Så mycket jag vill skriva så lite tid.
Jag har rensat ut HELA, nästan, mitt rum - allt har legat på golvet tills jag fick panikryck idag. Resulterade med en flyttkartong i förrådet. Och var tog resten vägen?
Min rygg är i uppror och panikattackerar gång på gång samma ställe vid skulderbladet.
Hjälp på väg! Ska använda pappas rullmassagesak och imorgon bitti ska jag bada. Ingen läxa till imorgon.
+ att jag åt godis - fy mig! Tog ingen större skada, blev kanske lite sötare.. HAHA! Jag har sån grym humor på kvällen..
Ja. Mitt rum är väldigt .. "städat".
Städat. Smakar det bra? Det ser i alla fall bra ut. Okej. Andas, samla dig. Inte skriva något mer.
NU ska jag gå och lägga mig! Och om du vill må bättre än vad du skulle gjort om du är uppe några minuter till, marsch pannkaka i sängen.

Här kommer lilla gubben -