Tanken har kittlat mig - om jag inte går härifrån kommer jag stanna här förEvigt.
När kommer hämnden utspela sig och på vem kommer domen tillfalla för mitt miserabla misslyckande?
Det är nu är vi ger ut vår oskuld och försöker sälja oss så dyrt som möjligt som vi inte inser att det är nu vi står högst upp på det här jävla berget.
Det är bara sen så vi ser att vi blev ingenting alls överhuvudtaget. Det är då tiden för att utkräva orsaken till det försvinnande som efterföljer vår alltför tidiga sorti infaller.
Vi förtröstar på revolter och revolutionerna som skall komma lika hårt skrivet som självaste döden.
Jag förtröstar på allt det kommande tungt som huvudet klämts fast mellan min distans och omedvetenhet
Jag färgar håret i färger som börjar på bokstäver som stämmer in med högdoserade droger.
Jag låter män skriva på mina armar i svart bläck och fyller på med all min självömkan och omsorgsfullt uppbyggda piedestal av värde.
Har allt för lång tid sövt ryggraden i ett tillstånd av tappert tynande ner genom gatubrunnarna.
Byggs upp, utandandes restprodukter av en demolerad själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar