påtal om snö; jag är helt insnöad på James Blunt. Kul va?

Övrigt nu ska jag skriva en liten fin text tycker jag:


när du darrar lika mycket som när jag hamrar med mina 23 cm långa naglar över gitarrsträngarna skrattar jag. Är du rädd sugs, dras, tvingas jag in tillsammans med dig in i ett svart hål med självlysande stjärnor i taket. hålet är en centrifug, och det snurrar jäkligt fort. när våra hårfärger blandats, och hudcellerna inte längre existerar så stannar vidundret och stjärnorna slocknar. tumla runt som en risig hundtass med dig är som att klappas av 197 svettiga, valkiga händer. stagedive är som att kramas. med dig. med hunden är det mer som om vingarna blir tyngre, det beror förslagsvis på att fantasin kramas med hårda bibelfingrar som länge väntat på en kontur av en ängel.

det enda som håller ängeln hemma är det rinnande vattnet som sipprar ur hans öron om natten när snön ligger som tystast och längtar efter mina redan iskalla fötter. och vad väntar på mina fötter om inte smärtan som för kvällen rider in på kavajstrukna kajalränder som runnit längs din lärares dotters håriga kind.

är man ensam förmår du dig själv att pressas. vill du smaka organgeriernas hemlighet ska du använda muskelkraften från en urgammal seriefigurs fiende.

applåderas du när porslinet går sönder för att ingen längre bryr sig om välgörenhetsorganisationer. behöver du en sotare som med sin kolsvarta knogar dunkar in vilken sorts virke en kärleks brinnande materia behöver existera av.

Jag älskar att skriva. förlora mig där ingen av de jag känner når mig. Ingen!! HAHAH. jag hånskrattar åt er, jag är bitter :(